Avskalad Adams en befrielse

Det är Sweden Rock-helg och till och med Ryan Adams klär sig i Dio-t-shirt. Om än under en betydligt mer väntad rutig skjorta.

Men så har han också ägnat en stor del av de senaste åren åt att spela hårdrock.

Måhända var det ett nödvändigt reningsbad efter brytningen med The Cardinals.

För i kväll känns det som att North Carolina-sångaren har hittat tillbaka till sig själv. Ensam på scen, med gitarr och piano, lyckas han verkligen påminna oss om varför vi blev så till oss över de första soloalbumen för tio år sedan.

Gammalt guld

Under knappt två timmar får ett utsålt Cirkus gammalt guld som ”Firecracker”, en underbart långsam piano­version av ”New York, New York” och Whiskeytowns ”16 days”. Men också nyare nummer som aldrig riktigt slog ut på ojämna skivor ­eller skuffades ut ur medvetandet efter några rätt tålamodsprövande rockgig ­i mitten av förra decenniet.

Ståuppshow

När Adams skalar av och sjunger så sårbart han kan blir låtar som ”Halloween” och ”September” två av kvällens stora moment. Dessutom bjuder han på rena ståuppshowen, med lysande snack om zombies, mobil­telefoner och om hur hans munspel låter som att de varit ute och rumlat hela natten.

Den evigt lynnige känns plötsligt riktigt harmonisk.

Befriande, på något sätt.

Håkan Steen