Varning för fruktbluffen

Diskussionen om fruktens nyttighet har varit aktuell den senaste tiden. Snacket har gått runt fikaborden, bloggarna har gått varma och tidningar och tv har uppmärksammat fruktfrågan. Bakgrunden är att överläkaren Christer Enkvist i en debattartikel nyligen ifrågasatte fruktens nyttighet. Reaktionerna blev starka. Frukt anses ju nyttigt och är dessutom gott. Landet reste sig därför som en man och folk och Livsmedelsverk gick tillsammans för att ta avstånd från kättaren som skrivit debattartikeln. Det är lätt att haka på klagomålen på debattartikeln.

Att frukt är nyttigt är nästan ett axiom och Livsmedelsverket försvarade genast sin inställning. Själva kärnfrågan huruvida man kan bli fet av frukt drunknade snart i alla fruktens positiva egenskaper Livsmedelsverket räknade upp. Därmed borde saken vara utagerad. Men jag vill fästa uppmärksamheten på en ännu aktuell händelse som har tydliga likheter med fruktbråket. Media har märkligt nog inte behandlat händelsen, kanske för att det hela verkar för otroligt för att vara sant.

Livsmedelsverket har under lång tid tydligt propagerat för att mättat fett är farligt och ska undvikas. Många har intresserat sig för ämnet och ifrågasatt Livsmedelsverkets inställning. Det vanliga svaret har varit att det finns tusentals studier som stödjer Livsmedelsverkets uppfattning att mättat fett är farligt. När någon frågat om en specifik studie som skulle visa detta har svaret varit att det inte går att ta fram en sådan studie utan att man måste se flera studier tillsammans för att se ett mönster. Enbart detta förhållande borde göra att seriösa forskare borde börja undra hur man tänker på Livsmedelsverket.

Är mättat fett så farligt ska det inte behöva vägas ihop tusentals studier.

Det borde räcka med en.

Till slut gav dock Livsmedelsverket med sig något och valde ut de 72 bästa studierna som skulle bevisa det mättade fettets farlighet. Efter en tid (8/4) publicerades så en artikel i Dagens Medicin där dessa studier gåtts igenom av ett antal fristående forskare och läkare. Resultatet var skrämmande. Företrädare för Livsmedelsverket hävdar att man är mycket noggrann och går vetenskapligt tillväga när grunderna för kostråden tas fram. Kostråden vilar på en bred vetenskaplig bas brukar man säga.

Så vad hittade då de fristående granskarna av de 72 studierna? Ett axplock ur artikeln: Elva studier handlade inte om mättat fett alls. Ett par av studierna som skulle visa att mättat fett är farligt visade egentligen att mättat fett är nyttigt.  En av studierna är utförd av en psykolog(!) och är dessutom irrelevant. Dessa få exempel visar att Livsmedelsverket inte hyser tillräcklig kompetens för att bedöma vetenskapliga arbeten.

Beträffande frukten kan det vara intressant att i likhet med det mättade fettet be Livsmedelsverket presentera de studier man har för att frukt inte på något sätt är fettbildande. Det vore intressant därför att det finns många av oss som har problem med vikten men som ändå anses kunna äta frukt i fri mängd.

Fruktosen i frukten är fettbildande och glukosen höjer blodsockret som drar igång insulinet som i sin tur stänger fettförbränningen. Det vore därför intressant att få ta del av den vetenskap som ligger bakom friskrivningen av frukt. Kanske även fruktfrågan är en kejsare utan kläder? Saknas vetenskapligt stöd även där? Livsmedelsverket har lovat att bemöta artikeln i Dagens Medicin om det mättade fettet men man har efter en hel månad ännu inte lyckats svara.

För att summera det hela bör vi inte vara för snabba att haka på dreven. Och beträffande Livsmedelsverket anser jag att det stämmer vad som stod i rubriken till artikeln i Dagens Medicin: ”Livsmedelsverket bör sluta med kostråd till allmänheten”. Att ge generella kostråd är en uppgift som visats vara för komplicerad för Livsmedelsverket.

Lars-Erik Litsfeldt